Anuz

En mycket god vän till mig var basist i dansbandet Venuz. Jag fick inte vara med eftersom jag varken kunde spela instrument eller köra orkesterbuss. Som straff gjorde jag mig lustig över namnet Venuz med z. I egenskap av norrlänning har jag en relativt avdramatiserad bild av dansbandskultur i allmänhet och orkesternamn i synnerhet, men det är ju aldrig för sent att börja dramatisera, så därför skapades i Storlien och någon gång på forntiden orkestern Anuz. Det var en midsommardag när nyutslagna björkar jämförde sig med snötäcket som fortfarande låg kvar. Nyutslagna denna dag var även vi fyra som bildade Anuz, och vi var fulla av en skaparkraft som ville mäta sig med snötäcket Venuz. Ambitionen var att få vara förband till våra vänner och rivaler vilket enbart möttes med ett leende. Vi kunde ju inte ens spela.

Däremot kunde vi klä upp oss och låta fotografera våra alter ego, bilder som blev till affischer vilka annonserade Anuz allra första turné: Wilder Than Necessary Tour! Scenkläderna bestod i stora drag av tre brandgula skjortor från Jägermeister och en bananklänning. Bandmedlemmarna var/är Fanta som har begåvning när det gäller noter och management, han spelar gitarr så att fingrarna blöder på en akustisk sak eller en upphittad elgitarr med förstärkare. Peanuts är autodidakt på väldigt många områden men särskilt självlärd är han på keyboard snowboard och synth. I begynnelsen fick han emellertid bara öva på spikpiano typ, men den övningen har resulterat i att han faktiskt kan blåsa liv och ljud ur det mesta här i världen. Dansbandssångerskan Flora är inte direkt tonsäker, men hon är en konstnärlig talang utan några som helst gränser, för ingen sångerska i världen kan sätta höga C såsom hon, oftast helt apropå när hon själv minst anar det, men alltid till publikens förtjusning eller blotta förskräckelse. Anuz har en uppsättning maraccas, tamburiner och andra ljudkällor men även ett trumset som jag får spela på, eller åtminstone försöker hålla takten med. I likhet med Flora måste jag helt gå på känsla och ösa ur mig vad som för tillfället dyker upp ur mitt innersta väsen eftersom jag inte har en susning om hur man gör när man spelar trummor. Det går aldrig att lära mig heller utan jag måste helt enkelt göra på mitt speciella vis. Jag är mycket stolt över att jag lyckats mosa och slå sönder både trumpinnar och trummor.

Scenkläder jag minns är paljettvästarna i grönt med rosa noter på. Paljetterna som är sydda för hand en och en skapar i rätt ljus en fantastisk visuell effekt, och ingenting i världen kan gnistra ikapp med dessa underbara hantverk från Indonesien. De införskaffades av Flora och Peanuts när Peanuts hade långt hår, (en oväsentlighet jag kommer att tänka på är att jordnötter uttalas peanötter som det står på norska), mer väsentligt är att Floras paljettklänning inte går av för hackor den heller kan jag lova, ett blåmetallic fodral, ett konstverk, ett glittrande bombnedslag de luxe. Under en bejublad konsert i Dalsland körde vi extranumret nakna. En annan stass värd att minnas är en cowboyutstyrsel från HM i vitt och rosa, lite Kikki Danielsson är det över den. Men den munderingen bar inte jag vad jag kan minnas, för jag var upptagen med en solokarriär på annat håll. Alla riktigt bra band har sina osynliga bäst-före-datum-stämplar ingraverade någonstans.

Anuz inspirerades av dansbandskulturen i Sverige, dock inte i samma utsträckning som ABBA har influerat A-teens. Visst har Anuz gjort covers på Blue Hawaii och Rosmari Stråhle, men repertoaren är mycket bredare än så. Vi har gjort Rivers of Babylon bra mycket intressantare än Boney M med en allt annat än smidig övergång till Känner du Lotta min vän i valstakt baktakt och allt möjligt inblandat. Snabbt som ögat växlar Anuz tema eller tempo och förvandlar sig själva från dansband till rena rama rockorkestern med klips från 60-talet eller skenande hårdrock. Dessutom finns det en hel del eget material såsom den innovativa franska speed-visan Á bientôt, eller den slow-fox-eleganta Än en natt, som kanske mer än någon annan hit förknippas med just Anuz. Flora ligger bakom både text och musik till detta geniala stycke. Även om vi skriver texter själva sjunger vi ändå fel hela tiden, och att spela något sånär hyfsat lär vi nog aldrig lyckas med. Ändå hade vi en hel del spelningar när det begav sig.

Vid en spelning på Fejan var det flera ur publiken som förväntade sig att vi kunde spela på riktigt. De blev stumma och en del totalt chockade när vi drog igång. Druvan skötte ljuset den gången bakom en gardin om jag inte minns fel. Mest chockad var nog tjejen som mötte Fanta innan spelningen med både inviter och blänkare om att hon själv var musikalisk och kanske till och med kunde ansluta sig till oss? Givetvis efter en audition men efter spelningen hörde hon aldrig mer av sig. Det här var långt innan TV-serier som Popstar och Idol fast lika bra om inte bättre. Som gage tog Anuz en flaska champagne i logen, varken mer eller mindre. Vid den tidpunkt då Anuz var som mest eftertraktade och bandmedlemmarna stod på toppen av sina karriärer, skickades en kaxig förfrågan till kollegorna i Venuz med frågan: Kan ni tänka er att vara förband till oss under kommande turné? Vi har fortfarande inte fått något svar.

Höst

Ny månad ny årstid nu är det höst. Slut är VM i Japan där Tjorven tog silver i slägga och USA utklassade resten av världens nationer i antalet medaljer. Borta är tvestjärtar och pälsänger liksom morden i Midsomer denna eviga reprisserie, men i likhet med de förstnämnda är de bergis tillbaka redan nästa sommar. Oavsett vad som händer under vintertäcket blir det säkert massmord även nästa år. Massvis med mord på tvestjärtar i postlådor och trädgårdar mitt i idyllen och på personer i det annars så lugna brittiska Midsomer. En del saker består dock oförändrade även under resten av året. Ett exempel är den brandgula hunden utanför och ibland i skyltfönstret till frisersalongen på Folkungagatan. Den är alltid brandgul eller åtminstone aprikos-orange och snarlik Pluto i Ankeborg. Undrar om den är tonad och fönad så eller bara född brandgul? En gång på Bali satt det en rosa höna i ett träd. Den gången var det människohänder som gjort hönan extra fin. Och hon satt där i trädet alldeles rosa och extra fin inför omgivningen, kanske var hon bara trygg där i trädet men ovanligt fin var hon i alla fall.
Hur ska man klä sig egentligen när det är höst och ingen jacka tycks passa? Jag har kastat sju stycken direkt i soporna eftersom reklam och namn inte gärna vill gå till återvinning via myror eller stadsmission. Jag är bra på att kasta saker utan reklam på också, för även favoriten rök; en i dun röd Ralph Lauren som jag enligt min mor ändå "såg ut som en boll i". Jag håller kanske med såhär i efterhand men det gjorde jag definitivt inte medan jackan i fråga var aktuell och användes. Det är ofta så med mig, tvärtemot liksom. Två andra höst/vinterjackor utan reklam åkte med på samma resa för de var kvarlevor som helt enkelt bara hängde där i garderoben utan att de någonsin användes. De fick döden dö liksom många tvestjärtar och Midsomerbor.

Kylan och mörkret är här och jag ska inte klaga, det kunde ju vara som i Grekland skogsbränder och 35 graders värme. Fast å andra sidan... ja jag vet inte riktigt... I mörkret kan man i alla fall tända stearinljus som kontrasterar mot kylan och mörkret som omsluter en såhär års. De hör ihop ljuset och mörkret, de ger varandra liv och för den som väljer att fokusera på ljuset och värmen, kanske också lyckas uppskatta mörkret och kylan runtomkring. Ibland har man inte orken eller verktygen att fokusera på någonting alls! Då väntar jag. Tills det går över. Och när jag väntar vet jag aldrig när det kommer att gå över, eller ens om det kommer att gå över. Den enda fråga som gnager då är just denna: När går det över? För jag vill veta hur lång tid jag behöver vänta i min förtvivlan innan jag återkommer till jorden igen. "Snart" är inget bra svar om det inte vore sant. Ordet snart är för diffust. Det enda jag vet är att förtvivlan KOMMER att gå över. Ljuset och värmen KOMMER tillbaka liksom tvestjärtar och morden i Midsomer.