Minnet

Konstigt nog blir man fortfarande hembjuden till folk ibland. Och såhär års kan det dugga tätt mellan kräftskivor och surströmmingspremiärer. Det verkar som att de flesta har återhämtat sig från semestern utmattningen eller den hotande nervkolapsen. Och då, när folk tydligen har glömt nästan allting, orkar man på nytt gifta sig fylla 40 år eller bara ha kalas igen. Borta är minnet från tidigare kalas och hur inihelvete ont i huvudet man kan få efteråt. Hur man bara låg där som en spillra dagen efter lobotomerad och klar. Ett vrak. Suddigt måste även minnet vara av han som stannade kvar i evigheter och inte tycktes ha något hem, eftersom han lyckas bli bjuden igen året därpå. Jag känner en helnykterist. Hon har uruselt minne även hon för hon har redan hört av sig trots att det inte alls var länge sedan sist.