Anuz

En mycket god vän till mig var basist i dansbandet Venuz. Jag fick inte vara med eftersom jag varken kunde spela instrument eller köra orkesterbuss. Som straff gjorde jag mig lustig över namnet Venuz med z. I egenskap av norrlänning har jag en relativt avdramatiserad bild av dansbandskultur i allmänhet och orkesternamn i synnerhet, men det är ju aldrig för sent att börja dramatisera, så därför skapades i Storlien och någon gång på forntiden orkestern Anuz. Det var en midsommardag när nyutslagna björkar jämförde sig med snötäcket som fortfarande låg kvar. Nyutslagna denna dag var även vi fyra som bildade Anuz, och vi var fulla av en skaparkraft som ville mäta sig med snötäcket Venuz. Ambitionen var att få vara förband till våra vänner och rivaler vilket enbart möttes med ett leende. Vi kunde ju inte ens spela.

Däremot kunde vi klä upp oss och låta fotografera våra alter ego, bilder som blev till affischer vilka annonserade Anuz allra första turné: Wilder Than Necessary Tour! Scenkläderna bestod i stora drag av tre brandgula skjortor från Jägermeister och en bananklänning. Bandmedlemmarna var/är Fanta som har begåvning när det gäller noter och management, han spelar gitarr så att fingrarna blöder på en akustisk sak eller en upphittad elgitarr med förstärkare. Peanuts är autodidakt på väldigt många områden men särskilt självlärd är han på keyboard snowboard och synth. I begynnelsen fick han emellertid bara öva på spikpiano typ, men den övningen har resulterat i att han faktiskt kan blåsa liv och ljud ur det mesta här i världen. Dansbandssångerskan Flora är inte direkt tonsäker, men hon är en konstnärlig talang utan några som helst gränser, för ingen sångerska i världen kan sätta höga C såsom hon, oftast helt apropå när hon själv minst anar det, men alltid till publikens förtjusning eller blotta förskräckelse. Anuz har en uppsättning maraccas, tamburiner och andra ljudkällor men även ett trumset som jag får spela på, eller åtminstone försöker hålla takten med. I likhet med Flora måste jag helt gå på känsla och ösa ur mig vad som för tillfället dyker upp ur mitt innersta väsen eftersom jag inte har en susning om hur man gör när man spelar trummor. Det går aldrig att lära mig heller utan jag måste helt enkelt göra på mitt speciella vis. Jag är mycket stolt över att jag lyckats mosa och slå sönder både trumpinnar och trummor.

Scenkläder jag minns är paljettvästarna i grönt med rosa noter på. Paljetterna som är sydda för hand en och en skapar i rätt ljus en fantastisk visuell effekt, och ingenting i världen kan gnistra ikapp med dessa underbara hantverk från Indonesien. De införskaffades av Flora och Peanuts när Peanuts hade långt hår, (en oväsentlighet jag kommer att tänka på är att jordnötter uttalas peanötter som det står på norska), mer väsentligt är att Floras paljettklänning inte går av för hackor den heller kan jag lova, ett blåmetallic fodral, ett konstverk, ett glittrande bombnedslag de luxe. Under en bejublad konsert i Dalsland körde vi extranumret nakna. En annan stass värd att minnas är en cowboyutstyrsel från HM i vitt och rosa, lite Kikki Danielsson är det över den. Men den munderingen bar inte jag vad jag kan minnas, för jag var upptagen med en solokarriär på annat håll. Alla riktigt bra band har sina osynliga bäst-före-datum-stämplar ingraverade någonstans.

Anuz inspirerades av dansbandskulturen i Sverige, dock inte i samma utsträckning som ABBA har influerat A-teens. Visst har Anuz gjort covers på Blue Hawaii och Rosmari Stråhle, men repertoaren är mycket bredare än så. Vi har gjort Rivers of Babylon bra mycket intressantare än Boney M med en allt annat än smidig övergång till Känner du Lotta min vän i valstakt baktakt och allt möjligt inblandat. Snabbt som ögat växlar Anuz tema eller tempo och förvandlar sig själva från dansband till rena rama rockorkestern med klips från 60-talet eller skenande hårdrock. Dessutom finns det en hel del eget material såsom den innovativa franska speed-visan Á bientôt, eller den slow-fox-eleganta Än en natt, som kanske mer än någon annan hit förknippas med just Anuz. Flora ligger bakom både text och musik till detta geniala stycke. Även om vi skriver texter själva sjunger vi ändå fel hela tiden, och att spela något sånär hyfsat lär vi nog aldrig lyckas med. Ändå hade vi en hel del spelningar när det begav sig.

Vid en spelning på Fejan var det flera ur publiken som förväntade sig att vi kunde spela på riktigt. De blev stumma och en del totalt chockade när vi drog igång. Druvan skötte ljuset den gången bakom en gardin om jag inte minns fel. Mest chockad var nog tjejen som mötte Fanta innan spelningen med både inviter och blänkare om att hon själv var musikalisk och kanske till och med kunde ansluta sig till oss? Givetvis efter en audition men efter spelningen hörde hon aldrig mer av sig. Det här var långt innan TV-serier som Popstar och Idol fast lika bra om inte bättre. Som gage tog Anuz en flaska champagne i logen, varken mer eller mindre. Vid den tidpunkt då Anuz var som mest eftertraktade och bandmedlemmarna stod på toppen av sina karriärer, skickades en kaxig förfrågan till kollegorna i Venuz med frågan: Kan ni tänka er att vara förband till oss under kommande turné? Vi har fortfarande inte fått något svar.