Harry Potta

På takterrassen i Delhi läser jag morgonblaskan The Times of India. I den publiceras lokala nyheter såsom "två skadade efter att ha ramlat ut ur en överfull buss", eller att de två tjejer som ingått äktenskap nu avvisats av sina familjer vilka i sin tur polisanmälts. Båda notiserna påminner lite om varandra genom att bägge innehåller två personer som inte får plats, på bussen av utrymmesskäl i det ena fallet och på grund av sociokulturella värderingar i det andra. Alla fyra är utkastade på gatan och skadade av behandlingen vilket skapat rubriker i tidningen. Vidare innehåller samma tidning dessutom fyra helsidor äktenskapsannonser. Läst genom svenska glasögon ter sig dessa annonser smått märkliga, märkliga eftersom annonsörerna är föräldrarna till the educated slim girl eller män som söker henne, samt att annonserna är kategoriskt indelade efter kastsystemet.Omvänt kan kontaktannonserna i svenska tidningar te sig ännu märkligare genom indiska glasögon, där personerna själva söker exempelvis en akademiker för mysiga hemmakvällar eller långpromenader, om jämförelsen skulle göras med svenska annonser för sexuell matchning skulle den bli ännu mer tillspetsad. Om läsaren kastar av sig sina kulturella glasögon i samtliga fall återstår bara annonser som innehåller personer som är på väg att uppfylla sina drömmar. En som är på väg att uppfylla sina drömmar är Harry Potter som i den femte filmen bland annat utdelar/tar emot sin allra första filmkyss. Jag var på premiären i Delhi och recensionen i The Times of India är överlag något mindre upphetsad än den i DN men ändå gott betyg. Personligen har jag inte så mycket att jämföra med eftersom jag hittills varken sett filmerna eller läst böckerna om Harry Potter. Men den femte filmen har naturligtvis sitt underhållningsvärde även om jag var mer intresserad av biografen i sig och dess besökare. Biografen var ett komplex med flera salonger och i foajén blev man fotograferad, underhållen av en Harry Potterkopia eller målad på av en konstnär. I salongen svarar man om det ringer i mobilen under filmens gång, eller samtalar lågmält med sitt sällskap om man har lust, så är det bara och ganska bekvämt efter en stund istället för att störa sig på andras fasoner. Man har ju faktist minst två val där. Filmduken var gigantisk och ljudanläggningen fenomenal så filmupplevelsen var maximal i gungstols-fåtöljen. En film som inte fått lika bra recensioner som Harry Potter är Naqaab, som betyder beslöjad. Men jag älskar denna Bollywood-produktion och har naturligtvis dess soundtrack på repeat i speldosan. Filmen är en rafflande thriller, ett triangeldrama som aldrig tycks ta slut och som utspelar sig i Dubai, allt är på hindi förutom några repliker som ges på engelska, så man begriper all handling även om jag bara lärt mig ett enda ord på hindi: Nej som betyder nej. Filmen kan ses som en reklamfilm för Burger King, Mercedes och en speciell moped som filmens pangbrud kör omkring på, hennes stiliga kavaljerer med mycket smör på gör minst lika många klädbyten som hon och fåfängan vet inga gränser. Musik och dansnumren är inte helt traditionella utan pumpade med latino och turkiska influenser. Och i all sin mångfald blir resultatet riktigt bra för mig. Denna färggranna film berör och lockar till flera skratt. Harry Potter är också bra men i den filmen är det mest tekniken som är avancerad. Det brittiska uttalet gör att mina svengelska fladderöron uppfattar hans namn som Harry Potta.