8 glas

Ett vinglas gick i kras. Innehållet torkas upp av en trasa och tröjan man har på sig. Splittret hamnar i en tom mjölktetra och förpassas till soporna. Nu är det bara 8 glas kvar på hyllan ovanför diskbänken. Samtliga utom 3 är av udda modell och trion ur samma serie är ovanligt tålig till karaktären, för de har nämligen flest år på nacken och tillhör samma familj som tallrikarna på våningen under. Arabia står det på dem. När samtliga glas är i glashimlen ska de ersättas med nya var det tänkt. Risken är att trion förblir okrossade. Så tåliga är de. Då får man kanske slänga trion okrossade mot slutet... för man kan väl ändå inte vänta ända till absolut sista glaset går sönder? Då kanske man får ha bara 1 glas jättelänge... som alla ska dricka ur! Det tänkte jag inte på när jag bestämde mig för att nya glas skulle införskaffas först när de befintliga gått sönder. Och under tiden har jag vant mig vid att servera var och en med ett "personligt" glas. Det blir ju så... även om tre kan få samma sort. Ganska trevligt har det varit, att ha det så, när man har vant sig. Kanske det bästa vore... att fylla på med fler udda glas och bara fortsätta ha olika glas? För tänk om man blir fler än 8 snart? Eller 5 och ska byta vin mellan förrätt och varmrätt? Det värsta vore naturligtvis att man helt överdrivet snöade in på att ha olika glas, så att det sista man kan tänka sig är att dricka ur ett glas som påminner om någon annans. Nej lagom är lagom när det gäller autism. Bästa strategin är antagligen att redan nu komplettera med 6 likadana glas som inte överensstämmer med de andra 8, bara för att krossa ordningen totalt! Och istället koncentrera sig på innehållet.