Bloggöga

Nu har bloggöga vaknat lite. Det är samma fenomen som tidigare beskrivits under titeln Blocköga. Det vill säga ett perceptivt seende som vaknar till liv för att sedan ha ett särskilt nyhetsvärde under en period. Emellertid verkar inte bloggöga kunna bli lika besatt som blocköga av det som beskådas. Men det kanske är för tidigt att uttala sig om den saken. Bloggöga är bara en par dagar gammalt ännu. För några vintrar sedan upplyste Leif mig om att lastpallar i trä har ett andrahandsvärde på 60 kronor styck. Det blir ju jättemycket pengar om man samlar in dem som ligger och skräpar här och var, för det gör de, de finns överallt till slut, bara man lär sig att titta efter dem, och det gjorde verkligen jag! Pallöga såg lastpallar var än han gick. Värst var när han mellan Roslagstull och Universitetet, där vid Albano, såg mängder av lastpallar ligga huller om buller i en enda röra. Där på samma grusplan, som är vad som blev kvar av de verkstäder och bilhandlare vilka en gång i tiden höll till där, bodde tillfälligtvis lite människor i risiga husvagnar och bilvrak. De hade kabelöga. För de hittade och brände kabel där vet jag. För att utvinna koppar eller bara för skojs skull, vad vet jag. Jag har aldrig haft kabelöga. Däremot svampöga har jag haft. Från det att föräldrarna lärde mig vad jag skulle titta efter för kännetecken i naturen, till idag när jag under en skogspromenad direkt lokaliserar och finner en trattkantarell. Svampöga är alltid med i skogen, liksom bäröga och julgransöga. En nyans eller färg kan vara ny ibland, även om den säkert funnits i din närhet förut, men du har helt enkelt inte introducerats eller "upptäckt" den, förrän grannen skaffar en bil i just den där färgen. Sedan ser du just den modellen i samma färg överallt utan att anstränga dig. Och det är inte grannen som förföljer dig. Märkvärdigt.